Robotteknik
Denna inledning ger en kort sammanfattning av de viktigaste frågorna i betänkandet om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik (föredragande: Mady Delvaux (S&D, Luxemburg) 2015/2103(INL)).[1]
Utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens ger upphov till juridiska och etiska frågor som kräver ett skyndsamt ingripande på EU-nivå. Den tekniska utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens pågår för närvarande i hela EU, liksom i andra regioner i världen. Som svar på denna innovation utarbetar medlemsstaterna olika nationella lagstiftningar inom flera olika politikområden. Dessa nationella regleringsskillnader kan eventuellt medföra hinder för en effektiv utveckling av robottekniken i EU och göra EU som ett regionalt block mindre innovativt och konkurrenskraftigt jämfört med andra regioner. Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor anser att eftersom tekniken i fråga får gränsöverskridande konsekvenser är det bästa alternativet att lagstifta på EU-nivå. Även om kommissionen kan förväntas lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag om robotteknik och artificiell intelligens har Europaparlamentet beslutat att bana väg för sådana initiativ genom att utöva sina rättigheter enligt artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 46 i sin arbetsordning.
Till följd av detta beslutade Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor (JURI-utskottet) den 20 januari 2015 att inrätta en arbetsgrupp för rättsliga frågor med anknytning till utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens i Europeiska unionen. Arbetsgruppen, med Mady Delvaux (S&D, Luxemburg) som ordförande, siktade främst på att utarbeta civilrättsliga bestämmelser med koppling till detta område. Utöver ledamöter från utskottet för rättsliga frågor bestod arbetsgruppen också av ledamöter från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE), utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (EMPL).
Förslaget till betänkande om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik[2] var resultatet av arbetsgruppens arbete och samråd med experter och olika berörda parter.[3] Betänkandet skissar upp Europaparlamentets huvudsakliga ramar och vision i fråga om robotteknik och artificiell intelligens.
Hinder och möjligheter inom robotteknik och artificiell intelligens
Utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens innebär en oerhörd potential för ekonomin inom EU. Tillväxt inom industrier med kopplingar till robotteknik och artificiell intelligens kan skapa ett verkligt ekonomiskt värde och eventuellt ha positiva effekter för enskilda personer och samhället genom att livskvaliteten, hälsan och miljön förbättras, för företag genom att nya affärsmöjligheter skapas, och för nationella ekonomier och regeringar genom att driva på ekonomiskt välstånd och inkomster. McKinsey Global Institute uppskattar att avancerad robotteknik 2025 skulle kunna ha en ekonomisk effekt på mellan 1,7 biljoner och 4,5 biljoner US-dollar årligen världen över.[4]
I syfte att maximera de möjligheter som denna tekniska utveckling ger och minimera eventuella störningar, måste EU:s beslutsfattare snabbt ta itu med en rad utmaningar med anknytning till detta. Det viktigaste är att hitta ett välavvägt lagstiftningsgrepp för utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens som främjar och stöder EU:s industriella innovation, produktivitet och konkurrenskraft, på samma gång som medborgarna tillhandahålls säkerhet och hälsa, skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, konsumentskydd och social trygghet av hög kvalitet.
Rent allmänt berör utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens sex viktiga, övergripande regleringsområden:
1) etiska regler
2) ansvarsregler
3) uppkoppling, immateriella rättigheter och dataflöden
4) standardisering, trygghet och säkerhet
5) utbildning och sysselsättning
6) institutionell samordning och tillsyn.
1. Etiska regler
Den tekniska utvecklingen ger medborgarna löfte om att förbättra deras liv och förmågor, i synnerhet äldreomsorgen samt hälso- och sjukvården.[5] Enligt den ekonomiska prognosen för robotteknikbaserade tjänster kommer tillväxten att vara 300 % inom bara sex år, från 6,6 miljarder euro år 2014 till 17,05 miljarder euro år 2020.[6] Marknadens exponentiella tillväxt drivs bland annat av ökad efterfrågan och teknisk innovation inom den medicinska sektorn och hälso- och sjukvårdssektorn. Potentialen till egenmakt och ekonomisk tillväxt genom ökade möjligheter att fläta samman system med mänsklig och artificiell intelligens nyanseras emellertid även av ett antal utmaningar eller risker avseende människors säkerhet, privatliv, integritet, värdighet, oberoende och äganderätt till uppgifter.
Behovet av en vägledande etisk ram för utformning, produktion och användning av robotar är akut. I detta sammanhang skulle avsaknaden av en gemensam europeisk definition av smarta autonoma robotar och deras kategorier samt avsaknaden av ett allmänt tillämpat etiskt regelverk för utformningen, produktionen och användningen av robotar kunna innebära nya risker för allmänhet och konsumenter. Dessa avancerade robotars nya befogenheter och förmågor skulle kunna missbrukas och eventuellt få förödande konsekvenser, om de inte regleras. Det finns alltså både potential till och behov av en förbättrad europeisk politisk ram, så att utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens omges av etiska och rättsliga principer samt bestämmelser som betonar och värnar de europeiska värden som bland annat är inskrivna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.
2. Ansvar
Robotarnas ökade autonomi ger även upphov till frågor om deras rättsliga ansvar. Existerande rättsliga kategorier är inte lämpade för att ge en tydlig definition av robotarnas rättsliga status och därmed deras rättigheter och skyldigheter, inbegripet ansvar för skadestånd. Enligt det nu gällande regelverket kan robotar i sig inte hållas ansvariga för handlingar eller underlåtelse att handla som skadar tredje parter. I ett scenario där en robot kan fatta självständiga beslut är de traditionella reglerna inte tillräckliga för att robotens ansvar ska kunna åberopas, eftersom de inte skulle göra det möjligt att fastställa vilken part som är ansvarig för att ge ersättning eller kräva att den parten gottgör den skada som vållats.
Bristerna i det nuvarande regelverket är uppenbara på det avtalsrättsliga området (dvs. avtal av typen maskin till maskin) och i fråga om ansvar utanför kontraktsförhållanden (rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985), vilket visar på behovet av ett nytt, mer uppdaterat regelverk.
3. Uppkoppling, immateriella rättigheter och dataflöden
Vad gäller utvecklingen av robotteknik finns det också farhågor i fråga om bestämmelser om uppkoppling, dataflöden och immateriella rättigheter. Det finns inga rättsliga bestämmelser om immateriella rättigheter som är specifikt tillämpliga på robotteknik. Befintliga EU-rättsordningar och doktriner som rör privatliv, användningen av personuppgifter och immateriella rättigheter kan tillämpas rent allmänt på robotteknikområdet, men vissa områden måste utredas närmare. I synnerhet måste frågor som rör "egen intellektuell skapelse" av avancerade autonoma robotar, dator- eller robotproducerade verk, standarder för begreppet "inbyggt integritetsskydd" och "integritetsskydd som standard", informerat samtycke och kryptering samt användningen av personuppgifter klargöras.
4. Standardisering, trygghet och säkerhet
Standardisering är en viktig faktor för att underlätta utformningen och användningen av samt handeln med robotar samt främja konkurrenskraften och marknadstillväxten. Rent allmänt intar EU en stark ställning vad gäller standarder som rör säkerhet och konsumentskydd. När mångfalden och användningen av robotteknikprodukter ökar, ställs emellertid frågan huruvida befintliga standarder kan omfatta alla utformningar, tillämpningsområden och robottyper.
Dessa nya produkter och industrier kräver en standardisering på EU-nivå för att skillnader och en fragmentering av EU:s marknad ska kunna undvikas. Till exempel håller åtminstone sju EU-medlemsstater - Finland, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Sverige och Storbritannien - på att ta fram ett nytt regelverk för testning och användning av självkörande fordon. Dessa olika lagstiftningsstrategier leder eventuellt inte bara till en fragmentering av de tillämpliga standarderna och rättsliga bestämmelserna inom den europeiska marknaden, utan även till en negativ inverkan på EU:s konkurrenskraft på den globala arenan.
Den europeiska industrin skulle kunna dra fördel av ett samlat lagstiftningsgrepp på europeisk nivå. EU-lagstiftningen skulle kunna tillhandahålla förutsebara och tillräckligt tydliga villkor under vilka företag kan ta fram applikationer och planera sina affärsmodeller på europeisk skala, samtidigt som man ser till att unionen och dess medlemsstater behåller kontrollen över de lagstiftningsstandarder som ska fastställas, så att man inte tvingas anta standarder som fastställts av andra regioner.
5. Utbildning och sysselsättning
På kort och medellång sikt utlovar robotteknik och artificiell intelligens effektivitet och besparingar inte bara inom produktion och handel, utan också på områden som transport, sjukvård, utbildning och jordbruk. Tack vare denna tekniska utveckling behöver människor inte heller längre exponeras för hälsovådliga miljöer, t.ex. vid sanering av toxiskt förorenade platser. Utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens kan öka europeiska företags konkurrenskraft, vilket skulle leda till att fler jobb skapas.
Samtidigt kan utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens leda till att en stor del av det arbete som i dag utförs av människor tas över av robotar, vilket väcker frågor om sysselsättningen i framtiden samt hållbarheten för den sociala välfärden om det nuvarande skatteunderlaget kvarstår. Denna process skulle i slutändan kunna bidra till en risk för ökad ojämlikhet i fördelningen av välstånd och inflytande.
En modernisering och revidering av EU:s lagstiftning är därför nödvändig för att se till att medborgarna också gynnas av en hög grad av social trygghet i den digitala tidsåldern. Här skulle även frågor kunna tas upp som rör nya finansieringsalternativ, såsom beskattning av robotar, eller ett obligatoriskt försäkringssystem enligt vilket tillverkare av robotar skulle vara ålagda att teckna försäkring för den skada eller det haveri som deras robotar skulle kunna orsaka.
Dessutom bör även utbildnings- och fortbildningspolitiken, inklusive yrkesinriktad utbildning, livslångt lärande samt fortbildning och omskolning i arbetslivet ses över mot bakgrund av den föränderliga dynamiken på arbetsmarknaden och de nya färdigheter och kompetenser som krävs för ökad robotanvändning och automatisering.
6. Institutionell samordning och tillsyn
För närvarande omfattas aspekter som rör robotteknik och artificiell intelligens av olika tillsynsorgan och institutioner på nationell nivå och EU-nivå. Det finns inget centralt EU-organ som kan tillhandahålla tekniska, etiska och regleringsmässiga sakkunskaper för och tillsyn av utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens. Denna bristande samordning hindrar snabba och välgrundade svar på de nya möjligheter och utmaningar som uppkommer till följd av denna tekniska utveckling.
De sex viktiga, övergripande regleringsområden som identifieras i betänkandet från Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor spänner över ett brett spektrum av politikområden. De politikområden inom vilka åtgärder måste prioriteras, enligt utskottets ståndpunkt, är följande: fordonsindustrin, äldreomsorgen, hälso- och sjukvården samt drönare.
Utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens ger upphov till juridiska och etiska frågor som kräver ett skyndsamt ingripande på EU-nivå. Den tekniska utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens pågår för närvarande i hela EU, liksom i andra regioner i världen. Som svar på denna innovation utarbetar medlemsstaterna olika nationella lagstiftningar inom flera olika politikområden. Dessa nationella regleringsskillnader kan eventuellt medföra hinder för en effektiv utveckling av robottekniken i EU och göra EU som ett regionalt block mindre innovativt och konkurrenskraftigt jämfört med andra regioner. Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor anser att eftersom tekniken i fråga får gränsöverskridande konsekvenser är det bästa alternativet att lagstifta på EU-nivå. Även om kommissionen kan förväntas lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag om robotteknik och artificiell intelligens har Europaparlamentet beslutat att bana väg för sådana initiativ genom att utöva sina rättigheter enligt artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 46 i sin arbetsordning.
Till följd av detta beslutade Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor (JURI-utskottet) den 20 januari 2015 att inrätta en arbetsgrupp för rättsliga frågor med anknytning till utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens i Europeiska unionen. Arbetsgruppen, med Mady Delvaux (S&D, Luxemburg) som ordförande, siktade främst på att utarbeta civilrättsliga bestämmelser med koppling till detta område. Utöver ledamöter från utskottet för rättsliga frågor bestod arbetsgruppen också av ledamöter från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (ITRE), utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (EMPL).
Förslaget till betänkande om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik[2] var resultatet av arbetsgruppens arbete och samråd med experter och olika berörda parter.[3] Betänkandet skissar upp Europaparlamentets huvudsakliga ramar och vision i fråga om robotteknik och artificiell intelligens.
Hinder och möjligheter inom robotteknik och artificiell intelligens
Utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens innebär en oerhörd potential för ekonomin inom EU. Tillväxt inom industrier med kopplingar till robotteknik och artificiell intelligens kan skapa ett verkligt ekonomiskt värde och eventuellt ha positiva effekter för enskilda personer och samhället genom att livskvaliteten, hälsan och miljön förbättras, för företag genom att nya affärsmöjligheter skapas, och för nationella ekonomier och regeringar genom att driva på ekonomiskt välstånd och inkomster. McKinsey Global Institute uppskattar att avancerad robotteknik 2025 skulle kunna ha en ekonomisk effekt på mellan 1,7 biljoner och 4,5 biljoner US-dollar årligen världen över.[4]
I syfte att maximera de möjligheter som denna tekniska utveckling ger och minimera eventuella störningar, måste EU:s beslutsfattare snabbt ta itu med en rad utmaningar med anknytning till detta. Det viktigaste är att hitta ett välavvägt lagstiftningsgrepp för utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens som främjar och stöder EU:s industriella innovation, produktivitet och konkurrenskraft, på samma gång som medborgarna tillhandahålls säkerhet och hälsa, skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, konsumentskydd och social trygghet av hög kvalitet.
Rent allmänt berör utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens sex viktiga, övergripande regleringsområden:
1) etiska regler
2) ansvarsregler
3) uppkoppling, immateriella rättigheter och dataflöden
4) standardisering, trygghet och säkerhet
5) utbildning och sysselsättning
6) institutionell samordning och tillsyn.
1. Etiska regler
Den tekniska utvecklingen ger medborgarna löfte om att förbättra deras liv och förmågor, i synnerhet äldreomsorgen samt hälso- och sjukvården.[5] Enligt den ekonomiska prognosen för robotteknikbaserade tjänster kommer tillväxten att vara 300 % inom bara sex år, från 6,6 miljarder euro år 2014 till 17,05 miljarder euro år 2020.[6] Marknadens exponentiella tillväxt drivs bland annat av ökad efterfrågan och teknisk innovation inom den medicinska sektorn och hälso- och sjukvårdssektorn. Potentialen till egenmakt och ekonomisk tillväxt genom ökade möjligheter att fläta samman system med mänsklig och artificiell intelligens nyanseras emellertid även av ett antal utmaningar eller risker avseende människors säkerhet, privatliv, integritet, värdighet, oberoende och äganderätt till uppgifter.
Behovet av en vägledande etisk ram för utformning, produktion och användning av robotar är akut. I detta sammanhang skulle avsaknaden av en gemensam europeisk definition av smarta autonoma robotar och deras kategorier samt avsaknaden av ett allmänt tillämpat etiskt regelverk för utformningen, produktionen och användningen av robotar kunna innebära nya risker för allmänhet och konsumenter. Dessa avancerade robotars nya befogenheter och förmågor skulle kunna missbrukas och eventuellt få förödande konsekvenser, om de inte regleras. Det finns alltså både potential till och behov av en förbättrad europeisk politisk ram, så att utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens omges av etiska och rättsliga principer samt bestämmelser som betonar och värnar de europeiska värden som bland annat är inskrivna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.
2. Ansvar
Robotarnas ökade autonomi ger även upphov till frågor om deras rättsliga ansvar. Existerande rättsliga kategorier är inte lämpade för att ge en tydlig definition av robotarnas rättsliga status och därmed deras rättigheter och skyldigheter, inbegripet ansvar för skadestånd. Enligt det nu gällande regelverket kan robotar i sig inte hållas ansvariga för handlingar eller underlåtelse att handla som skadar tredje parter. I ett scenario där en robot kan fatta självständiga beslut är de traditionella reglerna inte tillräckliga för att robotens ansvar ska kunna åberopas, eftersom de inte skulle göra det möjligt att fastställa vilken part som är ansvarig för att ge ersättning eller kräva att den parten gottgör den skada som vållats.
Bristerna i det nuvarande regelverket är uppenbara på det avtalsrättsliga området (dvs. avtal av typen maskin till maskin) och i fråga om ansvar utanför kontraktsförhållanden (rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985), vilket visar på behovet av ett nytt, mer uppdaterat regelverk.
3. Uppkoppling, immateriella rättigheter och dataflöden
Vad gäller utvecklingen av robotteknik finns det också farhågor i fråga om bestämmelser om uppkoppling, dataflöden och immateriella rättigheter. Det finns inga rättsliga bestämmelser om immateriella rättigheter som är specifikt tillämpliga på robotteknik. Befintliga EU-rättsordningar och doktriner som rör privatliv, användningen av personuppgifter och immateriella rättigheter kan tillämpas rent allmänt på robotteknikområdet, men vissa områden måste utredas närmare. I synnerhet måste frågor som rör "egen intellektuell skapelse" av avancerade autonoma robotar, dator- eller robotproducerade verk, standarder för begreppet "inbyggt integritetsskydd" och "integritetsskydd som standard", informerat samtycke och kryptering samt användningen av personuppgifter klargöras.
4. Standardisering, trygghet och säkerhet
Standardisering är en viktig faktor för att underlätta utformningen och användningen av samt handeln med robotar samt främja konkurrenskraften och marknadstillväxten. Rent allmänt intar EU en stark ställning vad gäller standarder som rör säkerhet och konsumentskydd. När mångfalden och användningen av robotteknikprodukter ökar, ställs emellertid frågan huruvida befintliga standarder kan omfatta alla utformningar, tillämpningsområden och robottyper.
Dessa nya produkter och industrier kräver en standardisering på EU-nivå för att skillnader och en fragmentering av EU:s marknad ska kunna undvikas. Till exempel håller åtminstone sju EU-medlemsstater - Finland, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Sverige och Storbritannien - på att ta fram ett nytt regelverk för testning och användning av självkörande fordon. Dessa olika lagstiftningsstrategier leder eventuellt inte bara till en fragmentering av de tillämpliga standarderna och rättsliga bestämmelserna inom den europeiska marknaden, utan även till en negativ inverkan på EU:s konkurrenskraft på den globala arenan.
Den europeiska industrin skulle kunna dra fördel av ett samlat lagstiftningsgrepp på europeisk nivå. EU-lagstiftningen skulle kunna tillhandahålla förutsebara och tillräckligt tydliga villkor under vilka företag kan ta fram applikationer och planera sina affärsmodeller på europeisk skala, samtidigt som man ser till att unionen och dess medlemsstater behåller kontrollen över de lagstiftningsstandarder som ska fastställas, så att man inte tvingas anta standarder som fastställts av andra regioner.
5. Utbildning och sysselsättning
På kort och medellång sikt utlovar robotteknik och artificiell intelligens effektivitet och besparingar inte bara inom produktion och handel, utan också på områden som transport, sjukvård, utbildning och jordbruk. Tack vare denna tekniska utveckling behöver människor inte heller längre exponeras för hälsovådliga miljöer, t.ex. vid sanering av toxiskt förorenade platser. Utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens kan öka europeiska företags konkurrenskraft, vilket skulle leda till att fler jobb skapas.
Samtidigt kan utvecklingen av robotteknik och artificiell intelligens leda till att en stor del av det arbete som i dag utförs av människor tas över av robotar, vilket väcker frågor om sysselsättningen i framtiden samt hållbarheten för den sociala välfärden om det nuvarande skatteunderlaget kvarstår. Denna process skulle i slutändan kunna bidra till en risk för ökad ojämlikhet i fördelningen av välstånd och inflytande.
En modernisering och revidering av EU:s lagstiftning är därför nödvändig för att se till att medborgarna också gynnas av en hög grad av social trygghet i den digitala tidsåldern. Här skulle även frågor kunna tas upp som rör nya finansieringsalternativ, såsom beskattning av robotar, eller ett obligatoriskt försäkringssystem enligt vilket tillverkare av robotar skulle vara ålagda att teckna försäkring för den skada eller det haveri som deras robotar skulle kunna orsaka.
Dessutom bör även utbildnings- och fortbildningspolitiken, inklusive yrkesinriktad utbildning, livslångt lärande samt fortbildning och omskolning i arbetslivet ses över mot bakgrund av den föränderliga dynamiken på arbetsmarknaden och de nya färdigheter och kompetenser som krävs för ökad robotanvändning och automatisering.
6. Institutionell samordning och tillsyn
För närvarande omfattas aspekter som rör robotteknik och artificiell intelligens av olika tillsynsorgan och institutioner på nationell nivå och EU-nivå. Det finns inget centralt EU-organ som kan tillhandahålla tekniska, etiska och regleringsmässiga sakkunskaper för och tillsyn av utvecklingen inom robotteknik och artificiell intelligens. Denna bristande samordning hindrar snabba och välgrundade svar på de nya möjligheter och utmaningar som uppkommer till följd av denna tekniska utveckling.
De sex viktiga, övergripande regleringsområden som identifieras i betänkandet från Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor spänner över ett brett spektrum av politikområden. De politikområden inom vilka åtgärder måste prioriteras, enligt utskottets ståndpunkt, är följande: fordonsindustrin, äldreomsorgen, hälso- och sjukvården samt drönare.
- [1] Betänkande med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik (2015/2103(INL)), föredragande: Mady Delvaux (S&D, Luxemburg), 27 januari 2017, A8-0005/2017.
- [2] Förslag till betänkande med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik (2015/2103(INL)), föredragande: Mady Delvaux (S&D, Luxemburg), 31 maj 2016, PE582.443v01-00.
- [3] Arbetsgruppens handlingar finns tillgängliga här.
- [4] McKinsey Global Institute, Disruptive technologies: Advances that will transform life, business and the global economy, 2013.
- [5] Se t.ex. studien om etiska aspekter på cyberfysiska system, Scientific Foresight Study: Ethical Aspects of Cyber-Physical systems, Europaparlamentets utredningstjänst, PE 563.501.
- [6] Service Robotics Market by Type (Ground, Aerial, Underwater), Component (Sensors, Actuators, Power Source, Control System, Software), Application (Professional, Personal) & Geography Analysis & Forecast to 2020, december 2015.